Du är här

Amfetamin

Vad är det?

Amfetamin (alfametylfenetyliamin) är ett centralstimulerande syntetiskt rusmedel.

Amfetamin intas i allmänhet antingen oralt, genom snortning eller intravenöst genom injicering. [1] Amfetaminets renhet varierar med tid och ursprung: för utspädning av pulvret används i Europa åtminstone koffein, ibland också andra psykoaktiva substanser. [2] Det amfetamin som rör sig i Finland har i medeltal en renhet på 32 %. [3] Halten kan i alla fall variera mellan 1 och 96 %. [4]

I Finland påträffas också metamfetamin, som är något starkare än amfetamin, samt många syntetiska amfetaminderivat såsom MDMA (ecstasy). [5]

Legal status: Amfetamin är i Finland narkotikaklassat. Användning, inköp, försäljning och innehav av substansen är förbjudet.  [6] [7] Högsta domstolen har slagit fast att amfetamin är ett synnerligen farligt narkotikum. [26]

Utbredning och problemanvändning: Amfetamin är näst efter cannabis ett av de mest populära narkotikumen i Finland. Av alla finländare har omkring två procent provat på substansen. [5] Den spelar också en central roll i drogmissbruket: amfetamin är ett av de vanligaste intravenöst intagna narkotikumen. [8] [1]

Hur verkar det?

Amfetamin stimulerar både hjärnan och perifera nervsystemet. Det förstärker flera neurotransmittorers funktion, i synnerhet dopamin, serotonin och noradrenalin. [9] [10] Amfetaminets verkningar och deras styrka och varaktighet beror på substansens renhet, dosering och sättet för intag. Individuell känslighet har också betydelse. [10] Vid intravenöst bruk är amfetaminets effekt omedelbar. Effekten är då också totalt sett starkare. Verkningarna kan vara i upp till sex timmar. [11]

Psykiska verkningar: Amfetamin ger förhöjd vakenhet, ökad uthållighet och ökad energi. Också i små mängder aktiverar substansen motoriskt, intellektuellt och socialt: under påverkan av amfetamin har man outsinlig fysisk energi, tanken löper snabbt och talförheten växer. [10] [11] Med större doser kan brukaren uppleva mycket starka känslor av eufori, styrka och sexualitet. [11] Samtidigt ökar oron, spänningen, instabiliteten och impulsiviteten. Ju större amfetamindos det är fråga om, desto mer sannolikt är det att användaren också upplever ångest och paranoia. [9] [10]

Amfetamin eliminimerar hunger och trötthet. [1] [10] [11] [12]

Fysiska verkningar: Alla amfetaminpreparat höjer blodtryck och hjärtfrekvens. Detta kan ge bröstsmärtor, rytmstörningar och andnöd. Med stora doser kan fysisk aktivitet bli tvångsmässig varvid den finmotoriska kontrollen försvåras. [9]

Medicinsk användning: Läkemedel deriverade ur amfetamin används allmänt i vården av hyperaktivitetsstörning. Preparat av amfetamintyp förbättrar koncentrationsförmågan och minskar oron hos ADHD-patienter. Amfetaminbaserade läkemedel används också bland annat i vården av narkolepsi. [9] [11] Men amfetaminbaserade medicinska preparat skiljer sig till verkningar och styrka från amfetamin. Amfetamin är i Finland ett olagligt rusmedel som inte får användas som medicin vid egenvård.

Huvudsakliga risker

Akuta risker: Amfetamin verkar stimulerande på kroppen, vilket är förenat med risk för livsfarliga komplikationer. Amfetamin kan orsaka rytmstörningar, överhettning av kroppen, blödning under skallbenet eller DIC-syndrom. [13] Dödsfall på grund av amfetamin är ändå relativt sällsynta. [11] Intag av stora amfetamindoser kan utlösa psykos. [10] [11] Sannolikheten för skador ökar om amfetamin intas i rikliga mängder och ofta.

Orenheter i substansen och kraftigt varierande halter innebär ökad sannolikhet för obehagliga och oväntade skadeverkningar. [13]

Risker med blandbruk: När amfetamin kombineras med andra stimulerande rusmedel (kokain, MDMA) stärks kroppens stressreaktion. Detta ökar belastningen på hjärta och blodomlopp. MAO-hämmare och SSRI-depressionsmediciner kan stimulera neurotransmittorerna som förmedlar dopamin vilket kan leda till ett förgiftningstillstånd, känt som serotoninsyndrom. [10] [21]

Risker med riklig användning: Rikligt och långvarigt amfetaminbruk orsakar allt starkare ångest och paranoia. Utöver diverse inbillningar kan paranoian vara förenad med överkänslighet mot vardagliga ljud (hyperakusi), hallucinationer och våldsamt beteende. [9] [10] [11] Vid sidan av de psykotiska symptomen kan bruket av amfetamin leda till bland annat stor trötthet, sömnstörningar, undernäring och och impulsivitet. [10] [11] Rikligt amfetaminbruk ger också hjärnskador. [14]

Intravenöst bruk av amfetamin är förenat med risken för allvarliga smittsjukdomar som HIV och hepatit C. [15] [16] Hepatit C är den vanligaste komplikationen i samband med injicering: omkring 75 % av alla injicerande drogmissbrukare har antikroppar mot hepatit C i blodet. [15] [17] Injicering kan också ge upphov till lokala infektioner. Vidare kan det hända att man i samband med injicering får in svamp eller bakterier i kroppen. [20]

Beroende: Brukaren kan utveckla ett starkt beroende av amfetamin. Tolerans mot substansens verkningar växer med användningen. Detta betyder att doseringen måste ökas för att åstadkomma önskad effekt. [11]

När amfetaminbruket upphör följer vanligen stor trötthet, utmattning, nedstämdhet, självdestruktivitet och paranoida tankegångar. [1] [10] [11] Symptomen beror på amfetaminets inverkan på neurotransmittorerna: organismen strävar så att säga efter att reparera de skador som amfetaminbruket har orsakat. Detta inträffar vanligen redan efter en enstaka användning. [9]

Användning under graviditeten: De komplikationer för hjärta och blodomlopp som är förenade med amfetaminbruk innebär alltid en risk också för fostret. Amfetaminbruk under graviditeten kan leda till plötslig prenatal död. [23] Vissa forskningsresultat ger vid handen att amfetamin också ökar benägenheten för utvecklingsstörning i hjärnan, [23] på den punkten råder dock en del akademiska meningsskiljaktigheter. [10] Barn till mödrar som har använt amfetamin under graviditeten är mindre vid födseln. [24]

Hur kan riskerna minimeras?

Det är alltid riskabelt att använda rusmedel. Inga metoder för att minimera riskerna kan helt elimininera dem.

En del av de risker som är förenade med amfetaminbruk kan undvikas genom att inte använda substansen intravenöst. Om amfetamin ändå injiceras är det av största vikt att man använder endast sina egna, rena injektionsinstrument och preparationskärl. Detta är bästa sättet att eliminera riskenför smittsamma sjukdomar i samband med intravenöst bruk av amfetamin. [25]

Begagnade nålar och sprutor kan bytas mot rena på hälsorådgivningen. Kontaktuppgifter till hälsorådgivningsmottagningarna finns på adressen vinkki.info.

A-kliniken kan hjälpa en missbrukare att sluta med amfetamin. Den som slutar efter långvarigt bruk kan få allvarliga mentala problem som det vanligen inte går att klara sig ur utan professionell hjälp.

 

 

[1] Alho, Hannu (2012): “Stimulantit ja stimulanttiriippuvuuden yleisyys”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[2] Brunt, Tibor M.; Nagy, Constanze; Bücheli, Alexander; Martins, Daniel; Ugarte, Miren; Beduwe, Cécile & Vilamala, Mireia Ventura (2017) :“Drug testing in Europe: monitoring results of the Trans European Drug Information (TEDI) project”. Drug Testing and Analysis, vol. 9:2, 188–198, DOI: 10.1002/dta.1954.

[3] Kankaanpää, Aino; Ariniemi, Kari; Heinonen, Mari; Kuoppasalmi, Kimmo & Gunnar, Teemu (2016): “Current trends in Finland drug abuse: Wastewater based epidemiology combined with other national indicators”. Science of Total Environment, Vol. 568, 864-874.

[4] EMDCCA (2017): “Finland, Country Drug Report 2017”. European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, Lisbon.

[5] Hakkarainen, Pekka; Karjalainen, Karoliina; Ojajärvi, Anni & Salasuo, Mikko (2015): “Huumausaineiden ja kuntodopingin käyttö ja niitä koskevat mielipiteet Suomessa vuonna 2014”. Yhteiskuntapolitiikka, vol. 80.

[6] Valtioneuvoston asetus huumausaineina pidettävistä aineista, valmisteista ja kasveista (543/2008). Finlex verkkosivut, katsottu 30.6.2017.

[7] Huumausainelaki (373/2008). Finlex verkkosivut, katsottu 30.6.2017.

[8] THL (2016): “Päihdehuollon huumeasiakkaat 2015”. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Helsinki.

[9] MacDonald, Ewen; Korpi, Esa R. & Airaksinen, Mauno (2014): “Amfetamiini ja sen johdannaiset”. Teoksessa “Lääketieteellinen farmakologia ja toksikologia” (toim. Pelkonen, Olavi & Ruskoaho, Heikki). 4. painos, Duodecim, Helsinki.

[10] Julien, Robert M.; Advokat, Claire D. & Comaty, Joseph E. (2011): “A Primer of Drug Action. A Comprehensive Guide to the Actions, Uses and Side Effects of Psychoactive drugs”. 12. painos, Worth Publishers, New York.

[11] Barceloux, Donald G. (2012): “Medical Toxicology of Drug Abuse. Synthesized Chemicals and Psychoactive Plants”. John Wiley & Sons, Inc., Hoboken, New Jersey.

[12] Kiianmaa, Kalervo (2012): “Huumeiden vaikutustapa”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[13] Alho, Hannu (2012): “Amfetamiini- ja kokaiinimyrkytys”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[14] Gonçalves, Joana; Baptista, Sofia & Silva,  Ana Paula (2014): “Psychostimulants and brain dysfunction: A review of the relevant neurotoxic effects”. Neuropharmacology, vol. 87, 135-149.

[15] Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo (2012): “Huume- ja lääkeriippuvuus Suomessa”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[16] Tavitian-Exley, Isabel; Vickerman, Peter; Bastos, Francisco I. & Boily, Marie-Claude (2014): “Influence of different drugs on HIV risk in people who inject: systematic review and meta-analysis”. Addiction, vol. 110, 572–584, DOI: 10.1111/add.12846

[17] THL (2016): “Tartuntataudit Suomessa 2015”. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Helsinki.

[18] Ristola, Matti (2012): “Huumeiden käyttöön liittyvät infektiot ja niiden yleisyys”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[19] Ristola, Matti (2012): “HIV-infektio ja huumeiden käyttö”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[20] Ristola, Matti (2012): “C-hepatiitti ja huumeiden käyttö”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[21] Ristola, Matti (2012): “Huumeiden pistämiseen liittyvät infektiot”. Teoksessa “Huume- ja lääkeriippuvuudet” (toim. Seppä, Kaija; Aalto, Mauri; Alho, Hannu & Kiianmaa, Kalervo). Duodecim, Helsinki.

[22] Gillman, P. K. (2005): “Monoamine oxidase inhibitors, opioid analgesics and serotonin toxicity”. British Journal of Anaesthesia, vol. 95:4, 434-441.

[23] Scott, Katherine  & Lust, Karin (2010): “Illicit substance use in pregnancy – a review”. Obstetric Medicine, vol. 3, 94–100, DOI: 10.1258/om.2010.100014.

[24] Oei, J.L.; Kingsbury, A.; Dhawan, A.; Burns, L; Feller, J.M.; Clews, S.; Falconer, J. & Abdel-Latif, M.E. (2012): “Amphetamines, the pregnant woman and her children: a review”. Journal of Perinatology, vol. 32, 737–747.

[25] THL (2016): “Päihdetilastollinen vuosikirja 2016. Alkoholi ja huumeet”. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos, Helsinki.

[26] Korkeimman oikeuden päätös KKO:1998:162. Finlex verkkosivut, katsottu 17.7.2017.

Var den här artikeln till hjälp?
totala antalet av rösterna: 995 - det genomsnittliga röstning: 3