Du är här

Rusmedel, sexuella minoriteter och transsexuella

Publicerad 4.4.2007. Uppdaterad 15.8.2011

Användningen av rusmedel bland personer som inte är heterosexuella (homosexuella, lesbiska, bisexuella och personer som inte vill bli klassificerade) och transsexuella personer avviker inte från majoritetsbefolkningens användning. Det finns ändå skäl att ta upp några särskilda frågor.

Godkännandet av den egna sexuella läggningen eller könsuppfattningen är ibland en lång process. Rusmedel används ofta för att lindra den ångest som svårigheterna att godkänna sig själv ger upphov till. I början eller mitten av en könskorrigering kan personen ha behov av att förneka sin egen erfarenhet och ta till rusmedel.

För personer som inte är heterosexuella finns det traditionellt få platser där de kan lära känna andra likasinnade människor och finna en partner. De ställen där kontakter söks omfattar ofta barer för homosexuella och pubar som inom gemenskapen har definierats som trygga. Mötesplatserna erbjuder ofta en lokal där man fritt och utan förklaringar kan vara sig själv och bli godkänd. För många är de också ställen där de kan uppleva att de hör till majoriteten och ”vara normal”.

Om rusmedel används, ger det ofta mod att ta initiativ och söka kontakt. Under rusmedelspåverkan blir riskerna ändå större; man har kanske flera sporadiska förhållanden och glömmer att skydda sig själv och sin partner mot olika typer av smitta.

Rusmedelsvänligheten inom vissa delkulturer kan leda till en ökad användning av alkohol och narkotika. Många söker godkännande bland sina gelikar genom olika typer av rusmedelsexperiment eller riklig användning av dessa.

För många blir rusmedelsanvändningen inget problem, utan dessa används inom rimliga gränser. För vissa blir det en livsstil att hålla till på barerna. Om sociala kontakter är utmanande, kan rusmedelsanvändning i ensamhet bli vanligare. Rusmedel används av personer i alla åldrar, men vård söks i allmänhet i ett mycket sent skede när problemen som beror på användningen har börjat hopa sig.

Många typer av rädsla kan förekomma då man söker sig till social- och hälsovården. Personer som hör till sexuella minoriteter och transsexuella personer som har rusmedelsproblem söker sig på grund av rädsla för diskriminering eller antagna attityder hos arbetstagare inte nödvändigtvis till tjänsterna. Rädslan gäller också bemötandet av personalen och andra klienter, i synnerhet i institutionsvård.

Hilkka Lydén
Armi Kurvinen

Uppdaterad 15.8.2011:
Marita Karvinen
Seta Rf.

 

Läs mer

 

Var den här artikeln till hjälp?
totala antalet av rösterna: 1055 - det genomsnittliga röstning: 2

Jaa

Facebook Twitter Google+ Delicious Google bookmarks