Font size Font size smaller Font size normal Font size bigger

Drogpolitiken i Finland

Publicerad 20.12.2005. Uppdaterad 8.9.2015.

Den finländska drogpolitiken bygger på internationella avtal om narkotika, nationell lagstiftning och ett antal drogpolitiska dokument; den nationella drogstrategin från år 1997 samt statsrådets principbeslut och åtgärdsprogram som bygger på dessa.
Drogpolitiken i Finland är en totalförbudspolitik: inte endast allvarlig narkotikakriminalitet, det vill säga tillverkning, handel och smuggling av narkotika, utan även narkotikabruk och -innehav är olagliga i Finland och därmed straffbara. Totalförbudspolitiken grundar sig på antagandet att olagligheten upprätthåller en negativ attityd till droger och minskar utbudet på och användningen av dem.

Vid sidan av förbudspolitiken talar man ofta om skadereduceringspolitik, som bygger på ett folkhälsoinriktat sätt att närma sig problematiken. Här är det primära målet att minimera skador av narkotikabruket både med tanke på individ, närmiljö och samhälle. Det målet försöker man nå genom att bland annat främja mindre riskfyllda sätt att använda droger och reglera säkerheten i de medel som används. De mest kända tillämpningarna av skadereduceringspolitiken är hälsorådgivning för narkotikamissbrukare, med ställen där man kan byta till sig rena injektionsredskap samt medicinsk substitutions- och underhållsbehandling för personer med narkotikaberoende. Att påverka drogbruket är inte det primära målet: viktigare är att förebygga eller minska de allra skadligaste följderna av drogmissbruk. Skadereducering upptogs som en del av den finländska drogpolitiken i och med 1997 års nationella drogstrategi.

I många västländer har man under de senste åren börjat ställa sig annorlunda till cannabis än till andra droger: i vissa länder har man depenaliserat cannabisbruket (användning är inte längre straffbart), dekriminaliserat det (användning är inte kriminellt) eller till och med legaliserat både användning och handel. I Finland har cannabispolitiken diskuterats tid efter annan, men tillsvidare har initiativen att minska kriminalitetskontrollen inte fått tillräckligt stöd.

Koordineringsansvaret för drogpolitiken i Finland ligger hos social- och hälsovårdsministeriet. Det viktigaste samarbetsorganet på området är den nationella drogpolitiska koordineringsgruppen, där ärenden som är under beredning inom olika förvaltningsområden och som är av allmän drogpolitisk betydelse diskuteras.

Tuukka Tammi
utvecklingschef, Institutet för hälsa och välfärd