Publicerad: 16.06.2006

521 Tobaksberoende

Tobaksrökning är ett beroendesyndrom till vilket räknas, förutom vaneberoende och ett fysiskt nikotinberoende, också andra former av beroende som delvis förstärker och underhåller tobaksrökandet. Dessa former av tobaksberoende är det sociala beroendet som stärker samhörigheten och det psykiska beroendet som är anknutet till känsloreaktioner. Tobaksrökandet blir en vana och alla de ovan nämnda formerna av tobaksberoende påverkar upprätthållandet eller beslutet att sluta röka.

Tobaksrökningen börjar vanligen i kamratkretsen när en ung människa hoppas höra till gruppen. Rökningsringen blir en social händelse där man kan berätta vad som hänt och lätta på det inre trycket. Känslan av social samhörighet får förstärkning av nikotinberoendet som utvecklas. Då nikotinberoendet skapats minskar det sociala beroendets betydelse som underhållande faktor, men samhörighet och gemenskap associeras fortfarande till rökning. Omvänt kan det sociala beroendet förhindra att man slutar röka eftersom rökaren ur sin synpunkt sett måste avstå från vissa miljöer för att kunna låta bli att röka.

Med utvecklandet av det fysiska nikotinberoendet blir tobaksrökandet också ett psykiskt beroende, vars följd blir att tobaksrökning i många situationer börjar användas som ett sätt att reglera känslor. Mest typiskt är att tobaksrökning används för att undvika obehagliga situationer, som ett sätt att få utlopp för stress och för att tolerera eller förstärka en känsloreaktion. Upprepande av beteendemodellen lämnar ett minnesspår i hjärnan som förstärks av de ämnen i nikotinet som ger välbefinnande- på så sätt lär sig hjärnan att till exempel i en stressituation så ger en tobak snabb lindring.

Det finns stora individuella skillnader i hur känslig man är för att utveckla ett tobaksberoende. Människornas arvsanlag kan delvis påverka om man börjar röka och hur olika beroendeformer utvecklas. Arvsmässiga faktorer är till exempel antal, typ och fördelning av de nikotinreceptorer som finns i autonoma nervceller, samt leverns funktion vid bearbetning av ämnesomsättningen av nikotin. Fast arvsfaktorer inte bestämmer om man börjar röka eller förhindrar att man slutar, så kan en känslighet för nikotinberoende försvåra kampen att bli fri från beroendet.

Med hjälp av de rätta hjälpmedlen och egen motivation är det möjligt att sluta röka. När man slutar röka är det viktigt att uppmärksamma beroendets alla olika former för att hitta de hjälpmedel som passar en bäst som stöd för att sluta. Den viktigaste orsaken till att fortsätta röka är det fysiska nikotinberoendet och abstinenssymptomen som orsakas av att sluta.

Nikotin orsakar ett fysiskt beroende

Nikotinet är ett klart, smaklöst alkaliskt ämne som snabbt upptas i blodomloppet via lungorna. De första nikotinmolekylerna når hjärnan inom några sekunder. Nikotinet sönderdelas i levern och avsöndras som sådant via njurarna i urinen. Halterna faller mycket snabbt: efter cirka en och en halv timme finns bara hälften kvar av den nikotinmängd som upptagits vid rökning. Då behövs en ny dos. Nikotinet reglerar tobaksrökningen även om rökningen även påverkas av andra faktorer.

I praktiken innebär nikotinberoende att det hela tiden måste finnas tillräckligt med nikotin i organismen för att undvika abstinenssymptom. Då ett nikotinberoende utvecklats upplever rökaren att tobak lindrar akut stress, eftersom ett av nikotinets abstinenssymptom är ökad irritabilitet. En del av tobaksberoendets mekanismer är samma som vid alkohol- och drogmissbruk i allmänhet.

I hjärnan inverkar nikotinet överallt. Det ökar hjärnans aktivitet vilket leder till att rökaren upplever njutning för stunden. Trots att nikotinet är ett nervgift börjar hjärnan vänja sig vid det när den upprepade gånger har utsatts för nikotin. Hjärnans struktur förändras för gott. Det förklarar varför en rökare som låtit bli att röka i åratal ofta trillar dit redan efter att ha rökt en enda cigarrett. Den som röker dagligen rökar i medeltal 20 cigarretter per dag och drar in rök cirka tjugo gånger per cigarrett. Det gör 200 handrörelser per dag, att man drar in rök i lungorna 200 gånger, gör 200 sugrörelser med munnen, känner 200 stickningar i halsen och 200 gånger blåser ut rök. De upprepade rörelserna bildar en inlärd rörelseserie. Tobaksrökningen är också en fysisk akt och att upprepa den ger njutning i sig. Det här förstärker beroendet, vi försöker nämligen hellre upprepa inlärda rörelsebanor än lägga oss till med nya.

För mer information om tobaksberoende se www.stumppi.fi

Kristiina Patja
Sakkunnigläkare, THL

Uppdaterat 30.9.2010:
Juha Eronen, Stumppis arbetsgrupp

Källor:
Duodecim/terveysportti
www.stumppi.fi